Sammanfattning
Vi fokuserar på de små enkla produkterna som vi brukar kalla ADL hjälpmedel. Utbudet är stort, men hur funktionella är de? Varför hamnar så många i byrålådan, eller längst in i garderoben? Vi vill visa på hur form och funktion kan kombineras så att hjälpmedlet blir både lätt att hantera och tilltalande.
Personer med nedsatt rörlighet är inte bara begränsade i sin förflyttningsförmåga utan även i många av de dagliga aktiviteterna som att tvätta sig, klä på, laga mat och äta. Det finns många olika hjälpmedel för dessa aktiviteter, men tyvärr får de inte alltid den uppmärksamhet som de är värda. En strumppådragare, griptång och en kroppstvättare kan vara den hjälp som en person behöver för att kunna tvätta och klä på sig utan hjälp.
Men hur funktionella är de små ADL-hjälpmedlen? Många gånger behöver användaren träna in tekniken med hjälpmedlet då aktiviteten utförs på ett annat sätt än tidigare. En typ av griptång eller vinklad kniv kan naturligtvis inte vara den rätta produkten för alla personer. Men på grund av att den här typen av hjälpmedlen stor del inte längre är bidragsberättigade, har kunskapen om deras funktion urholkats. Rådgivning och inträning har ersatts av en ”kund – expedit relation”.
Vi vill belysa de små ADL-hjälpmedelns funktion och betydelse. Vi kommer även att ge exempel på hur produktutveckling i nära samarbete med olika användargrupper resulterar i produkter med bra form och funktion.